Främmande språk
för dyslektiker

Läs- och skrivsvårigheter är är ett mycket vanligt problem. I USA uppskattar man att mellan 7 och 15 procent av befolkningen har svårigheter att lära sig läsa och skriva. En liten andel av dessa har svårigheter på grund av underutvecklad hjärnkapacitet eller fysiska handikapp, så som försämrad syn eller hörsel. Det stora flertalet har sina svårigheter på grund av det som kallas dyslexi.

Forskningen om dyslexi har pågått aktivt sedan 1970-talet och vi vet idag en hel del om problemet. Andelen dyslektiker varierar ganska mycket med vilket modersmål de har.

  • I Tyskland, Österrike, Finland och Grekland har man bara 2-3% dyslektiker. 
  • I Sverige, Norge, Holland, Italien och Spanien ligger vi på 5-8%.
  • I Danmark, Frankrike och England är andelen ännu högre.

De stora skillnaderna beror på språkens karaktär.  De förstnämnda språken har en mycket regelbunden och nära fonetisk stavning, medan både engelskan och franskan har stor variation i hur ord stavas.

Två olika grundorsaker till dyslexi

Det finns i huvudsak två olika neurologiska förändringar som skapar svårigheter med att lära sig läsa och skriva. Den ena är synbaserad och gör det svårt för hjärnan att särskilja bokstäver som skiljer sig bara genom rotation eller spegling. T.ex. upplevs bokstäverna b, d, p och q som samma bokstav.

Den andra är att den fonologiska omvandlingen av bokstavssekvenser till ord fungerar dåligt. Den är betydligt vanligare än den första formen. För att förstå den här mekanismen måste man inse att språk är ljud. När vi läser en text så omvandlas orden till språkljud inne i våra huvuden. Vi vet idag att svårigheter med den här fonologiska avkodningen beror på att den grå substansen i en del av den vänstra temporalloben i hjärnan har högre densitet än normalt. Det är en förändring som uppstår under fosterstadiet, då neuroner bildas i hjärnans mitt och migrerar ut till hjärnbarken. Man har till och med hittat de genförändringar som förorsakar att det blir stockning i det här lilla området.

Det här innebär inte att det är helt kört för dyslektiker att lära sig läsa och skriva. Andra delar av hjärnan kan ta över funktionen, men det kräver mycket extra träning och det blir aldrig lika snabbt som med den ordinarie hjärnstrukturen.

Allt det här, och mycket mer kan man läsa om i den fascinerande boken Reading in the Brain av Stanislas Dehaene. Hans forskargrupp i Frankrike har i många år forskat om den neurologiska bakgrunden till vår språkhantering.

Traditionell undervisning fungerar dåligt

Om man förstår den här bakgrunden så förstår man också varför traditionell undervisning i främmande språk fungerar så dåligt för dyslektiker. Det är ett väl dokumenterat faktum att många barn skiljs från undervisningen i främmande språk eller går ut skolan med mycket bristfälliga kunskaper. Att det är möjligt även för dyslektiker att lära sig främmande språk framgår av att dyslektiker som vistas i en annan språkmiljö lär sig språket ungefär lika snabbt som icke dyslektiker.

Dyslektiker måste ha en stark auditiv språkuppfattning innan de kan börja ta till sig textigenkänningen. Speciellt gäller det för den senare kategorin, som har problem med den fonologiska avkodningen. Nästan all språkundervisning i skolan är textbaserad, för det är det enda som hittills har fungerat i en miljö med en lärare på 20-30 elever.

Ett effektivare alternativ

Med våra språkkurser i mobiltelefon kan eleven öva självständigt både på lektionstid och som hemarbete. Lärarens roll blir mer stöttande och rådgivande, vilket gör att en lärare kan hjälpa ganska många elever under ett lektionspass.

För att stegringen ska bli rätt rekommenderar vi en lite annan ordning i kursanvändningen jämfört med icke dyslektiker.

  1. Man börjar med att lyssna på meningen minst 5 gånger.
  2. Därefter spelar man in sig själv och jämför med speakerrösterna minst 10 gånger.
  3. När man har gjort det tar man fram facit för övningen, tittar på översättningen och går vidare till nästa uppgift.
  4. När man har gått igenom alla uppgifterna en gång går man tillbaka och gör om dem. Nu lyssnar man efter vilket ljud som motsvarar den bokstav där det finns hål i meningen. Man repeterar meningen 3 gånger, med avstämmning mot speakerrösterna varje gång. Den här delen av kursen kan bli ganska tidskrävande och beroende på elevens läs- och skrivförmåga kan man behöva reducera antalet rutor som fylls i innan man använder sig av facit för att komma vidare. Det är hela tiden viktigt att eleven upplever framsteg, för det skapar motivering att arbeta vidare.
  5. När man har gått igenom steg 1 av kursen två gånger på det här sättet bör eleven kunna fortsätta på ordinarie sätt. I kursdel 2 upprepar man meningen minst 10 gånger, med avstämning mot speakerrösterna och man fyller i de tomma fälten i meningarna.
  6. I tredje steget repeterar man ytterligare en gång och fokuserar dessutom på översättningen - både ord-för-ord och översättning av hela meningen. Här kan läraren behöva stötta så att ordförståelsen blir den rätta.

Det är viktigt att vara medveten om att skriven engelska är ännu svårare för dyslektiker än svenska. Skriftspråket måste introduceras med en mjuk stegringsföljd med mycket träning i varje moment. Om man inte har god muntlig språkuppfattning innan man ger sig på läs- och skrivövningar är chansen att lyckas med skriftspråket mycket liten.

Vi har testat vår pedagogik på några få dyslektiker, med mycket goda resultat. Vi vill gärna ha feedback så att vi dels kan övertyga fler skolor att de faktiskt kan ge dyslektiker goda kunskaper i främmande språk och dels kan göra våra kurser ännu bättre.

Framtiden

Vi har planer på att göra alla svenska texter i kursen tillgängliga genom talsyntes, men det är ett omfattande arbete och det kommer att ta tid. Kurserna som finns idag är redan en stor förbättring av dyslektikernas situation.